Till Tomten!

 

Jag önskar mig ett energirikt år, för mig innbär det mindre drama och färre energitjuvar i min närhet!

 

Tack!

Några vet men många vet inte att jag ska operera mig. Jag ska fixa till, rätta till eller snygga till min lepp och näsa. Jag var redan i våras och pratade med min läkare, i förrgår fick jag min kallelse. 5 februari. Det var en stor lättnad att äntligen få kallelsen. Jag är inte särskilt nervös för operationen mer orolig för hur det kommer att kännas eftråt.

 

Jag vet egentligen inte så mycket mer om själva operationen än att jag kommer bli nedsövd och sjukskriven i minst 2 veckor. Det är det värt för jag har funderat, tänkt och velat det här under en längre tid. Det krävdes bara tid och mod för mig att ta tag i det och vänja mig vid tanken att förändra mitt utseende.

 

 

Kram Clara

 

 

Bästa Bästa Bästa!

Sådär ja, 10 dagar till med pencilin mot mitt onda öra. Jag har tydligen en rejäl öroninflammation med en massa var bakom trumhinnan. Mumms! Efter 17 dagar med pencilin så måste väl alla bakterier ha dött i min kropp. Själv håller jag på att dö av att inte få anstränga mig. Vill åka skidor, springa på löpband, träna, träna träna. IStället har det blivit mycket filmtittande och jag har börjat läsa, jag har fått tillbaka min läslust efter sådär 12 år ;). Jag läser en bok om Sverigedemokraterna. Bästa jag läst på länge, alla borde läsa den! "Jag är inte rabiat, jag äter pizza" heter den.

 

Nåväl efter besöket hos läkaren handlade jag julklappar. 2 till mig själv. Hämtade ut Killers biljetterna och köpte senaste boxen av One tree hill. Så jag vet vad jag ska göra i helgen. Fast imorgon ska jag försöka kämpa mig ut i skidspåret. Måste öva upp mig för jag ska med pappa och Åsa och massa andra till Sälen efter jul.

 

Petra har varit här ikväll. Vi har ätit pizza och jag bakade en misslyckad saffranskladdkaka. Råkade bränna den :/ Ajaa!! Nu ska jag drömma mig bort i skidspåret.

 

 

Puss och godnatt!

Jag ransakar mig själv. Hela det här året har faktiskt fått mig att tänka på hur jag är som person och hur jag behandlar andra människor. Alla vet nog hur man "ska" vara och försöker leva upp till det och sen lägger man till en liten personlig touch på det hela. Ingen vill smälta in och blir "en i mängden", för då anses man tråkig. Nej, man ska vara rolig, normal  och alldeles lagom. Lagom i allt. 

 

Jag gillar inte ordet LAGOM, inte ordet NORMAL heller för den delen. Jag har ofta en tendens att överskrida den gränsen på lagomtermomteten och normal vad är det? Ja, vem fan bestämmer det egentligen?

 

Jag ska stryka dom otäcka orden från min ordlista. Styk, stryk!. Sådär ja, vart var jag? Jo, behandla alltid andra som du själv vill bli behandlad. Det lärde min mamma mig i tidig ålder och jag står nog fast vid att dessa ord fortfarande är kloka ord! :

 

Kram

 

Clara den rara!

 

Snart tre månader sedan vi sågs. Känns jättemärkligt. Ibland saknar jag dig, ibland är jag arg, ledsen, besviken och ibland helt oförstående hur det kunde bli såhär. Fast allra längst inne har jag en känsla av att det kunde inte sluta på något annat sätt. Jag mår bra, jag hör att du mår bra och ja, då är väl allt lugnt. Det är iaf det vi sagt till varandra, att det är lugnt. Lugn mellan oss men trots alla ord så finns en gnutta oro som spelar sig ett spratt. Att vi kanske aldrig mer kommer skratta ihop, dricka vin hos dig och lyssna på musiken vi gillar eller att vi aldrig mer kommer åka i din bil och du slår på en låt och säger "Clara, det här är vår låt". Aldrig mer skrämmer mig. Jag hoppas "Vår låt" kommer att spelas igen, en dag, i din bil.

 

 

Kram Clara