Ibland tror att radera är enda sättet att komma över någon på riktigt. Jag talar om de sociala mediernas hets. Vad gör han nu? är han online? Vem är han med nu? Vart är han nu? Har han kul?

 

Jag tog beslutet, visserligen på fyllan men det kan varit mitt bästa beslut någonsin på fyllan. Jag raderade han från facebook och från instagram. En vecka sedan nu och jag har varit mer avkopplad än på mycket länge. Jag vet att han inte är lika lättillgänglig och jag vet att jag inte ska skriva in hans namn i sökrutan för det får mig bara att må dåligt. Så jag ville egentligen bara skriva av mig och säga att jag mår bra av att inte veta vad han gör. 

 

Och! på torsdag kliver jag in i en ny ruta i mitt liv. Skolvärlden och Stockholms univeristet väntar på mig och jag ser fram emot mötet. 

 

 

Natti natti

 

 

Det har varit en jobbig senaste veckan. Jag tänker, funderar på varför varför varför. Och när jag tänker sådär extra mycket så slåt jag på Oskar Linnros låt "Det är inte synd om dig" och låtsas som att han sjunger till mig. För det är inte synd om mig. Men jag saknar dig. Och jag vet inte varför jag skriver det i den här bloggen som ingen läser, som inte du läser. Kanske för att du inte borde veta att jag saknar dig. Idag har jag velat ringa upp bara för att få höra din röst, veta att du är okej. Sen så kan jag berätta att jag mår bra, och har bakat Spindelbakelser till kidsen i Vårberg tills imorgon med Emmy och Bella. 

 

Fast nä, jag lägger upp en bild på Instagram istället, och hoppas du tror att jag har det så mycket bättre än dig. 

 

Nåja! 

 

det är inte synd om dig!

Höst, älskade höst! 

Sitter och dricker te med tända ljus och lyssnar på bra musik. Jag njuter, njuter av mina sista timmar som 22. Imorgon fyller jag 23. Jag har bakat en stor marängtårta och två olika sorters kladdkaka, med hjälp av Amanda såklart. Imorgon kommer dem människor som betyder mest hem till mig för att äta tårta. Hur fin är inte den känslan, att ha så många fina männsikor runt sig? Underbart! 

 

I veckan tog jag beslutet för att jobba kvar som brevbärare på Döbelnsgatan fram till januari, då jag förhoppningsvis kommer in på lärarprogrammet här i Stockholm. Det känns helt okej ändå. 

 

Imorgon kommer Malin och Sofie till Sthlm också. Vad mer kan man önska sig på sin födelsedag? 

 

Nåja, nu ska jag gå å sova. 

 

Puss! / C

 

 

Ett halvår sedan jag skrev senast. Jag har varit mitt uppe i livet eller kanske drömmarna om hur det skulle bli, jag pratar framtiden alltså. För två veckor sedan så stannade det upp. Det var fredagen den 13september... 

 

Det var då jag fick en spark i sidan som sa "Vakna Clara! Du drömmer.". Självklart! När ska det bli min tur? Jag som precis börjat tro att det kanske var min tur den här gången och jag som precis börjat vänja mig vid tanken att det var vi. Istället kom sparken i sidan. NEJ! Jag har blivit dumpad och jag tror det var på riktigt den här gången för jag har nog aldrig varit så ledsen. Gråten, Ångesten, Ensamheten. Men nu ska ni få höra...

Jag grät tills tårarna var slut, ångesten dämpades dag för dag när jag tillslut började känna mig patetisk för jag har det egentligen bra! Jag är inte ensam. Jag har så många fina vänner runt mig som ställer upp, lyssnar, ringer, umgås, tröstar. Det är inte synd om mig. 

 

Jag säger absolut inte att att jag inte saknar honom, för det gör jag!

Jag säger absolut inte att jag inte är ledsen, för det är jag!

Jag säger aboslut inte att jag inte vill ha tillbaka det vi hade, för det vill jag!

Jag säger absolut inte att jag inte vaknar och har drömt ännu en fin dröm om honom, för det gör jag! 

 

Men.. Jag måste gå vidare även om jag kanske egentligen inte vill. För du vill inte det här. 

 

 

"DET BLIR BÄTTRE CLARA!"

 

 

Långfredag idag. Ligger i soffan hemma hos faster Eva och Glenn. Jag är kattvakt hela påskhelgen. Ska snart till Kungsängen för att träffa familjen Lundberg. Det blir inte lika ofta nu när Amanda och Martin flyttat hemifrån. Sen blir det påskmiddag hemma hos pappa. 

 

Det blir ingen öronoperation! Så det var ett glatt besked :). 

 

Okej allihopa, ha en fin påsk!!! Kram /C

Livet är inte fan inte rättvist! skrev jag inte förut att det här är min sjukblogg? Jo, ja jag står fast vid det. 

 

Jag har jobbat 4 dagar efter 3 veckors sjukskrivning och kommer hem från jobbet med feber! Jag orkar inte. Började året med influensa,  öroninflammation som övergått i någon slags kronisk öroninflammation, operation av näsa och läpp och nu när jag äntligen var på gång... ja då ligger jag nedbäddad igen! 

 

Vafan! När ska det bli min tur? 

 

Ja jag är less! Fruktansvärt LESS! 

Exakt en månad sen jag opererades och jag har återgått till mitt normala liv. Jag är dock kvar i februari, eftersom att jag låg hemma nästan hela februari så är den månades som bortblåst. Vilket är tur! Jag gillar inte februari.

 

På jobbet känner jag mig understimulerad. Funderar på att söka nytt jobb till sommaren men jag känner mig som en sviakre med tanke på att dom räknar med mig på Posten. Fast jag måste säga att jag är jävligt trött på att ha jobbat ett år utan fast anställning, så det blir ännu en sommar utan betald semester! It sucks! Speciellt nu när man har en hög hyra som måste betalas!

 

I höst blir det andra bullar!

 

Ansiktet läker bra! 3 stygn kvar... Jag räknar ner! :)

 

Puss på er!!

3 veckor och en dag sedan jag gjorde operationen. Imorgon ska jag tillbaka till vardagen med uppstigning 05:00! Jag som inte behövt tänka på klockan på över tre veckor...undra hur detta ska gå.

 

Jag är ändå redo att återgå till det normala och jag känner mig nästan lite pirrig att gå till jobbet, fast allt lär ju kännas som vanligt.

 

Jag har ett stygn kvar på insidan av läppen, ett på näsvingen så det ser ut som jag har en ful näspiercing och några på insidan av näsan som inte syns. Så det känns okej att vistas bland människor nu. Har man klarat av 2 veckor med tejp över hela näsan så ska jag väl klara av en "näs-piercing".

 

Jag vill återigen tacka alla som hållt mig sällskap, ringt och hört av sig under dom här veckorna. Det har varit vissa tuffa stunder men jag tycker jag hållt modet uppe, TACK VARE ER! :) Inser hur fina människor jag har i min närhet.

 

Jag gick i solen idag, som för första gången värmde där jag gick. Jag kände mig så himla lycklig. Lycklig över att bo i Stockholm och närhet till familj och vänner! Jag trivs med mitt boende och jag känner på mig att det här året kommer bli jättebra!

 

Imorgon kommer Malin från Umeå på besök. Vi ska se The killers imorgon, äta på fonduerestaurang på fredag och festa till på lördag! :) Bra start för någon som legat hemma i över tre veckor! Måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv att jag stått ut att bara gå hemma.

 

 

Vi hörs bloggen! Nu ska jag leva livet :) KRAM/ Clara

 

Uppdaterades visst inte! Skrivet förra veckan ;)

3 veckor och en dag sedan jag gjorde operationen. Imorgon ska jag tillbaka till vardagen med uppstigning 05:00! Jag som inte behövt tänka på klockan på över tre veckor...undra hur detta ska gå.

 

Jag är ändå redo att återgå till det normala och jag känner mig nästan lite pirrig att gå till jobbet, fast allt lär ju kännas som vanligt.

 

Jag har ett stygn kvar på insidan av läppen, ett på näsvingen så det ser ut som jag har en ful näspiercing och några på insidan av näsan som inte syns. Så det känns okej att vistas bland människor nu. Har man klarat av 2 veckor med tejp över hela näsan så ska jag väl klara av en "näs-piercing".

 

Jag vill återigen tacka alla som hållt mig sällskap, ringt och hört av sig under dom här veckorna. Det har varit vissa tuffa stunder men jag tycker jag hållt modet uppe, TACK VARE ER! :) Inser hur fina människor jag har i min närhet.

 

Jag gick i solen idag, som för första gången värmde där jag gick. Jag kände mig så himla lycklig. Lycklig över att bo i Stockholm och närhet till familj och vänner! Jag trivs med mitt boende och jag känner på mig att det här året kommer bli jättebra!

 

Imorgon kommer Malin från Umeå på besök. Vi ska se The killers imorgon, äta på fonduerestaurang på fredag och festa till på lördag! :) Bra start för någon som legat hemma i över tre veckor! Måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv att jag stått ut att bara gå hemma.

 

 

Vi hörs bloggen! Nu ska jag leva livet :) KRAM/ Clara

Första dagen som jag kunnat sminka mig. Känner mig lite fräschare, lite mera jag, lite mer på gång. Jag ska möta upp Petra vid Åhléns och så ska vi kika lite i affärer sen ska vi gå på bio och se "små citroner gula". Jag vill mest se den för att Sverrir spelar huvudrollen. Ögongodis! Så nu ska jag svepa kaffet, har lyxat till det med Zoega.

 

 

Kram på er!

Val vi gör i livet kan man sällan göra ogjort. Jag tänker på hur det var för ett år sen, ett halvår sen. Hur är det nu? Hur hamnade jag här? Varför är inte du längre vid min sida? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur hade mitt liv sett ut om jag gjort annorlunda? Valt annorlunda?

 

 

 

Vet ni, jag har haft dom här tankarna i mitt huvud i mitt halvår nu men jag kommer på mig själv att tankarna inte tänks lika ofta längre. Jag har inte glömt, absolut inte. Jag har bara valt att låta det vara

 

För jag har aldrig haft det bättre!

 

 

 

 

//Den där Clara

Tejpen över näsan togs bort imorse och jag hade rätt, dom hade glömt att ta bort ett stygn förra veckan. Ingen skada skedd!  Jag var så himla nervös innan jag kollade mig i spegeln. Jag har ju haft på känn att det inte skulle bli någon större skillnad när jag bara sett på näsborrarna. Men när tejpen togs bort och jag tog min första titt i spegeln ville jag gråta. Gråta av lättnad. Nervositeten släppte och jag andades ut. Det här kommer bli bra!  

 

Jag vill tacka så många människor som stöttat mig genom de här veckorna. Alla fina önskehälsningar, visade engagemang genom  kort, meddelanden, samtal och besök. Utan er hade jag inte tagit mig igenom det här. Jag hade mest troligt inte vågat göra operationen som jag så länge laddat inför. Så verkligen, TACK! <3

 

Jag måste säga att sjukhuspersonalen på KS har varit fantastisk! Jag har kännt mig väl omhändertagen och allt har flytit på bra. Jag är sjukt glad över att jag fått vara i så trygga händer.

 

Så nu väntas en veckas sjukskrivning till sen är jag på banan igen.

 

FAST..såklart varade inte min lycka särskilt länge. Efter KS var det dags för öronspecialisten och NEJ örat är fortfarande inte bra efter 3 månader. Var och äckliga bakterier som inte vill lämna mitt öra. Läkaren kunde inte se hur stort hålet på trumhinnan var eftersom att det är så svullet så jag ska tillbaka om 2 veckor och då ska det diskuteras om det eventuellt ska opereras. Men jag ska inte låta det här förstöra min dag. Jag har ju fått komma till en öronspecialist efter 3 månader! Bara det är ju toppen ;)

 

Det här har blivit min sjukhus-blogg. Jag har liksom inte så mycket mer att uppdatera er om. Så ja, det var allt från mig!

 

 

 

Det blir ks imorgon, upptäckte att dom missat att ta bort ett stygn. Segt, men hoppas jag får ta bort tejpen för jag tycker inte att den fyller någon  funktion. Efter ks blir det besök hos öronspecialisten. Frikortet utnyttjas iaf till max.

 

Jag har fikat på stan med Max och Bella idag. Sen var Emmy här på middag och vi spånade på utbildningar. Förra veckan var jag säker på att jag ville bli sjuksköterska. Idag är jag inte lika säker. Usch!!! Kan ingen bara säga vad fasen man ska ta sig för här i världen. 

 

Just nu ligger jag i soffan, hittade en Kent-låt son fick mig att tänka på deras konsert jag och Max var å såg i somras. Magisk konsert, magisk kväll, magisk låt. Det finns inga ord. 

 

Jag vet, dålig uppdatering trots att jag har överdrivet mycket fritid nu när jag är sjukskriven. Dagarna går ändå rätt fort. Jag försöker  att ha något inplanerat varje dag som jag kan se fram emot. Det är nog så jag står ut! Som idag t.ex har jag varit och lämnat tillbaka Nemo som jag fick ha till låns och sen var jag på bio med Emmy. Vi såg Ego och den var jättebra! Den var helt i min smak.

 

Bara tre dagar kvar sen ryker tejpen på näsan! Ska bli skönt å få bort den, men läskigt för jag vet inte hur det ser ut där under. Det jag saknar mest när jag är hemma och sjukskriven är att träna! För när jag inte får träna så struntar jag i allt och äter. Äter en massa dåligt. Ska ändra mig, imorgon ska jag ändra mig. Det jag gick ner precis efter operationen kan jag lova att jag lagt på mig nu ;)

 

 

Puss&Kram

 

Clara

 

 

 

 

Coldplay, vilket jäkla bra band. Visst, jag har lyssnat mycket på deras hits men aldrig gått mer in på vad resten av deras album har att erbjuda. Vilka musikaliska killar det är. Jag är förtrollad, tagen, detta är musik mina vänner!

 

Ville bara ha det sagt.

 

 

 

 

Jag var ute och tog lite frisk luft för första gången på en vecka. Eller jag var till ica maxi och köpte frimärken igår med Petra, nu var jag ute själv. Ovant och en aning obekämt med tanken på att jag ser rätt misshandlad ut fortfarande och jag känner mig inte riktigt som jag. Men det värsta är över nu, tror jag!

 

När jag kom in från promenaden så plingade mobilen till. Ett sms från en okänd som frågade om jag jobbar på fredag. Jag tänkte direkt att det var någon från jobbet men nej, det var min vän Sabina. Hon ville ha min hjälp att bära ett bord på fredag, hon visste inte att jag opererats så det blev ett samtal om allt möjligt. Läääängesen vi hördes men med vissa människor är alltid allting som vanligt när man väl pratar även om man inte hörts på länge! Jag blev glad och överraskad.

 

 

Kramis// Clara den rara

Dagen har rullat på i god takt. Lina och Max var här och åt lunch med mig och höll mig sällskap. Japp, jag har världens finaste syskon ❤. 

 

Jag har sett klart första säsongen av danska krimserien "förbrytelsen" eller brottet" på svenska. Sååå spännande!! Imorgon ska jag börja på en ny serie. Får se vad jag sätter tänderna i. 

 

Det närmar sig torsdag!! Jag är jätteladdad för att få se hur jag ser ut utan stygn. :) 

 

puss&kram //Clara

Jag kan andas genom båda näsborrarna igen. Hur underbart? JÄTTEUNDERBART!!! :) 

Jag börjar bli mig själv igen. Matlusten är tillbaka och nu bakar jag bullar. :) planerar min hemgång till norra stationsgatan. Mamma har köpt en dvd till mig och pappa ska hjälpa mig å hämta tvn i veckan. Fast jag har det väldigt bra hos mamma och Carro men när stygnen är borta på torsdag vill jag nog hem till mig :) 

 

puss! 

Vilken energi riktiga vänner ger! Ikväll kom Emmy förbi. Vi åt hemmagjorda hamburgare, även fast jag fick äta var sak för sig så var det så fint av henne att komma och hålla mig sällskap. Muffins, godis och chips till melodifestivalen hade hon också fixat. En sann vän! Som alltid finns där, som väljer att sitta och kolla mello med en svullen vän istället för att festa. ;) det gjorde min kväll och jag känner att jag läker mer än någonsin. Ätit hälften så många värktabletter idag :) 

 

Tack alla ni andra som hör av er och ger mig styrka! Det känns otroligt nervöst över hur resultatet av operationen kommer bli. Men jag lovar att era meddelanden ger mig energin till att hålla mitt humör uppe :) 

 

puss clara