Vi har snart inte pratat på ett år och jag har inte en aning om vad du gör eller hur du mår. Jag gick igenom en massa bilder och inser inte hur jag kunde låta mig själv att må så dåligt över någon som dig. Känns otroligt bra att kunna se dig med någon annan och att det absolut inte känns någonting. En otrolig lättnadskänsla men framförallt har det gett mig en enorm styrka att veta att livet går vidare och så gör jag!

Puss // Clara

Nu är jag hemma igen efter 4 dagar på Öland med Maj och Marcus. Vi har haft rätt kasst väder men vi har varit rätt party hela resan så det gjorde inte allt för mycket. Första natten fick vi sova i bilen alla tre eftersom campingen hade stängt när vi kom dit. Tanken var att vi skulle bo på Böda och partajja men det var visst 23 års gräns så det blev en liten besvikelse. Istället bodde vi på Kapelludden som ligger precis i Borgholm. Vi hade sköna grannar så det var hur kul som helst.

Jag sitter här med en stor klump i halsen. Klumpen innehåller så mycket ångest att jag vill gråta. Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns förjävligt! 7 veckor sen ska jag lämna Posten! Jag vill komma vidare nu. Och det gäller inte bara jobb, även annat.




Puss på er!

Clara