3 veckor och en dag sedan jag gjorde operationen. Imorgon ska jag tillbaka till vardagen med uppstigning 05:00! Jag som inte behövt tänka på klockan på över tre veckor...undra hur detta ska gå.

 

Jag är ändå redo att återgå till det normala och jag känner mig nästan lite pirrig att gå till jobbet, fast allt lär ju kännas som vanligt.

 

Jag har ett stygn kvar på insidan av läppen, ett på näsvingen så det ser ut som jag har en ful näspiercing och några på insidan av näsan som inte syns. Så det känns okej att vistas bland människor nu. Har man klarat av 2 veckor med tejp över hela näsan så ska jag väl klara av en "näs-piercing".

 

Jag vill återigen tacka alla som hållt mig sällskap, ringt och hört av sig under dom här veckorna. Det har varit vissa tuffa stunder men jag tycker jag hållt modet uppe, TACK VARE ER! :) Inser hur fina människor jag har i min närhet.

 

Jag gick i solen idag, som för första gången värmde där jag gick. Jag kände mig så himla lycklig. Lycklig över att bo i Stockholm och närhet till familj och vänner! Jag trivs med mitt boende och jag känner på mig att det här året kommer bli jättebra!

 

Imorgon kommer Malin från Umeå på besök. Vi ska se The killers imorgon, äta på fonduerestaurang på fredag och festa till på lördag! :) Bra start för någon som legat hemma i över tre veckor! Måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv att jag stått ut att bara gå hemma.

 

 

Vi hörs bloggen! Nu ska jag leva livet :) KRAM/ Clara

Första dagen som jag kunnat sminka mig. Känner mig lite fräschare, lite mera jag, lite mer på gång. Jag ska möta upp Petra vid Åhléns och så ska vi kika lite i affärer sen ska vi gå på bio och se "små citroner gula". Jag vill mest se den för att Sverrir spelar huvudrollen. Ögongodis! Så nu ska jag svepa kaffet, har lyxat till det med Zoega.

 

 

Kram på er!

Val vi gör i livet kan man sällan göra ogjort. Jag tänker på hur det var för ett år sen, ett halvår sen. Hur är det nu? Hur hamnade jag här? Varför är inte du längre vid min sida? Vad kunde jag gjort annorlunda? Hur hade mitt liv sett ut om jag gjort annorlunda? Valt annorlunda?

 

 

 

Vet ni, jag har haft dom här tankarna i mitt huvud i mitt halvår nu men jag kommer på mig själv att tankarna inte tänks lika ofta längre. Jag har inte glömt, absolut inte. Jag har bara valt att låta det vara

 

För jag har aldrig haft det bättre!

 

 

 

 

//Den där Clara

Tejpen över näsan togs bort imorse och jag hade rätt, dom hade glömt att ta bort ett stygn förra veckan. Ingen skada skedd!  Jag var så himla nervös innan jag kollade mig i spegeln. Jag har ju haft på känn att det inte skulle bli någon större skillnad när jag bara sett på näsborrarna. Men när tejpen togs bort och jag tog min första titt i spegeln ville jag gråta. Gråta av lättnad. Nervositeten släppte och jag andades ut. Det här kommer bli bra!  

 

Jag vill tacka så många människor som stöttat mig genom de här veckorna. Alla fina önskehälsningar, visade engagemang genom  kort, meddelanden, samtal och besök. Utan er hade jag inte tagit mig igenom det här. Jag hade mest troligt inte vågat göra operationen som jag så länge laddat inför. Så verkligen, TACK! <3

 

Jag måste säga att sjukhuspersonalen på KS har varit fantastisk! Jag har kännt mig väl omhändertagen och allt har flytit på bra. Jag är sjukt glad över att jag fått vara i så trygga händer.

 

Så nu väntas en veckas sjukskrivning till sen är jag på banan igen.

 

FAST..såklart varade inte min lycka särskilt länge. Efter KS var det dags för öronspecialisten och NEJ örat är fortfarande inte bra efter 3 månader. Var och äckliga bakterier som inte vill lämna mitt öra. Läkaren kunde inte se hur stort hålet på trumhinnan var eftersom att det är så svullet så jag ska tillbaka om 2 veckor och då ska det diskuteras om det eventuellt ska opereras. Men jag ska inte låta det här förstöra min dag. Jag har ju fått komma till en öronspecialist efter 3 månader! Bara det är ju toppen ;)

 

Det här har blivit min sjukhus-blogg. Jag har liksom inte så mycket mer att uppdatera er om. Så ja, det var allt från mig!

 

 

 

Det blir ks imorgon, upptäckte att dom missat att ta bort ett stygn. Segt, men hoppas jag får ta bort tejpen för jag tycker inte att den fyller någon  funktion. Efter ks blir det besök hos öronspecialisten. Frikortet utnyttjas iaf till max.

 

Jag har fikat på stan med Max och Bella idag. Sen var Emmy här på middag och vi spånade på utbildningar. Förra veckan var jag säker på att jag ville bli sjuksköterska. Idag är jag inte lika säker. Usch!!! Kan ingen bara säga vad fasen man ska ta sig för här i världen. 

 

Just nu ligger jag i soffan, hittade en Kent-låt son fick mig att tänka på deras konsert jag och Max var å såg i somras. Magisk konsert, magisk kväll, magisk låt. Det finns inga ord. 

 

Jag vet, dålig uppdatering trots att jag har överdrivet mycket fritid nu när jag är sjukskriven. Dagarna går ändå rätt fort. Jag försöker  att ha något inplanerat varje dag som jag kan se fram emot. Det är nog så jag står ut! Som idag t.ex har jag varit och lämnat tillbaka Nemo som jag fick ha till låns och sen var jag på bio med Emmy. Vi såg Ego och den var jättebra! Den var helt i min smak.

 

Bara tre dagar kvar sen ryker tejpen på näsan! Ska bli skönt å få bort den, men läskigt för jag vet inte hur det ser ut där under. Det jag saknar mest när jag är hemma och sjukskriven är att träna! För när jag inte får träna så struntar jag i allt och äter. Äter en massa dåligt. Ska ändra mig, imorgon ska jag ändra mig. Det jag gick ner precis efter operationen kan jag lova att jag lagt på mig nu ;)

 

 

Puss&Kram

 

Clara

 

 

 

 

Coldplay, vilket jäkla bra band. Visst, jag har lyssnat mycket på deras hits men aldrig gått mer in på vad resten av deras album har att erbjuda. Vilka musikaliska killar det är. Jag är förtrollad, tagen, detta är musik mina vänner!

 

Ville bara ha det sagt.

 

 

 

 

Jag var ute och tog lite frisk luft för första gången på en vecka. Eller jag var till ica maxi och köpte frimärken igår med Petra, nu var jag ute själv. Ovant och en aning obekämt med tanken på att jag ser rätt misshandlad ut fortfarande och jag känner mig inte riktigt som jag. Men det värsta är över nu, tror jag!

 

När jag kom in från promenaden så plingade mobilen till. Ett sms från en okänd som frågade om jag jobbar på fredag. Jag tänkte direkt att det var någon från jobbet men nej, det var min vän Sabina. Hon ville ha min hjälp att bära ett bord på fredag, hon visste inte att jag opererats så det blev ett samtal om allt möjligt. Läääängesen vi hördes men med vissa människor är alltid allting som vanligt när man väl pratar även om man inte hörts på länge! Jag blev glad och överraskad.

 

 

Kramis// Clara den rara

Dagen har rullat på i god takt. Lina och Max var här och åt lunch med mig och höll mig sällskap. Japp, jag har världens finaste syskon ❤. 

 

Jag har sett klart första säsongen av danska krimserien "förbrytelsen" eller brottet" på svenska. Sååå spännande!! Imorgon ska jag börja på en ny serie. Får se vad jag sätter tänderna i. 

 

Det närmar sig torsdag!! Jag är jätteladdad för att få se hur jag ser ut utan stygn. :) 

 

puss&kram //Clara

Jag kan andas genom båda näsborrarna igen. Hur underbart? JÄTTEUNDERBART!!! :) 

Jag börjar bli mig själv igen. Matlusten är tillbaka och nu bakar jag bullar. :) planerar min hemgång till norra stationsgatan. Mamma har köpt en dvd till mig och pappa ska hjälpa mig å hämta tvn i veckan. Fast jag har det väldigt bra hos mamma och Carro men när stygnen är borta på torsdag vill jag nog hem till mig :) 

 

puss! 

Vilken energi riktiga vänner ger! Ikväll kom Emmy förbi. Vi åt hemmagjorda hamburgare, även fast jag fick äta var sak för sig så var det så fint av henne att komma och hålla mig sällskap. Muffins, godis och chips till melodifestivalen hade hon också fixat. En sann vän! Som alltid finns där, som väljer att sitta och kolla mello med en svullen vän istället för att festa. ;) det gjorde min kväll och jag känner att jag läker mer än någonsin. Ätit hälften så många värktabletter idag :) 

 

Tack alla ni andra som hör av er och ger mig styrka! Det känns otroligt nervöst över hur resultatet av operationen kommer bli. Men jag lovar att era meddelanden ger mig energin till att hålla mitt humör uppe :) 

 

puss clara 

Jag har varit som i en bubbla sen operationen. Jag har sovit, sovit och sovit senaste tre dygnen. Ni som känner mig vet ju att det inte är likt mig. Igår vaknade jag nog till lite på kvällen, det brast.  Tårarna rann, kunde inte prata för att läppen var så svullen, näsan pulserade och snor producerades och frustrationen växte när jag inte kan snyta mig. Min verklighet just nu. 

Idag har jag haft mindre ont, lyckades ta mig till duschen och jag tänker tålamod, tålamod, tålamod. Människor skulle inte göra plastikoperationer om det inte skulle bli till det bättre. 

 

Idag fyller min pappa 54 år! Lite ledsen för att jag inte är med och firar men vill inte riskera något. Sen så tror jag ingen vill se mig såhär ;) 

 

Jag lever, men det stramar, pulserar osv. Det äre värt!!! Tusen tack igen för alla fina och peppande sms ❤

 

Operationen is done! Allt gick bra enligt läkaren, själv har jag svårt att se eftersom att jag har tejp och bandage över näsan. Jag var nervös när jag la mig på operationsbordet men narkosläkarna och sköterskorna var hur lugnande som helst. Insomnningen var en skräckblandad förtjusning. Jag ville liksom inte somna men kroppen gick inte att styra över och plötsligt var allt svart! Jag drömde om musik och vaknade av att dom säger "hon är vaken och andas normalt med munnen".  Jag svarade att jag drömde om musik och ville veta slutet. Sen kom tårar, men det var av lättnad. Det var gjort!

 

Sen hamnade jag på uppvaket. Jag hade svårt att hålla mig vaken. 2 timmar senare fick jag rulla ner på avdelningen. Alla har varit jättegulliga! Jag har fått dricka saft och 2 energidrycker. Känner ingen direkt hunger trots att det enda jag fått i mig på 25 timmar. 

 

Mamma har varit på besök, har pratat i telefon med några och fått fina lyckönskningar på sms och Facebook! Jag blir rörd vad fina människor jag har runt mig ❤. 

 

Imorgon får jag åka hem till mamma och äta soppa! Nu ska jag tillbringa min första natt på sjukhus i vuxenålder. Jag är lugnt och trivs rätt bra bakom mitt skynke i salen. Jag drog vinstlotten och fick fönsterplats. Ser nästan hem till norra stationsgatan här ifrån! 

 

kram från mig! /Clara

Nu är första gången som jag på riktigt känner nervositet inför operationen som är imorgon. Ont i magen och mår illa. Sovit dåligt har jag också gjort inatt. Lindrar detta genom att vara först på plats på nya Friskis och Svettis som öppnar om tio min :)