Det har varit en jobbig senaste veckan. Jag tänker, funderar på varför varför varför. Och när jag tänker sådär extra mycket så slåt jag på Oskar Linnros låt "Det är inte synd om dig" och låtsas som att han sjunger till mig. För det är inte synd om mig. Men jag saknar dig. Och jag vet inte varför jag skriver det i den här bloggen som ingen läser, som inte du läser. Kanske för att du inte borde veta att jag saknar dig. Idag har jag velat ringa upp bara för att få höra din röst, veta att du är okej. Sen så kan jag berätta att jag mår bra, och har bakat Spindelbakelser till kidsen i Vårberg tills imorgon med Emmy och Bella. 

 

Fast nä, jag lägger upp en bild på Instagram istället, och hoppas du tror att jag har det så mycket bättre än dig. 

 

Nåja! 

 

det är inte synd om dig!

Höst, älskade höst! 

Sitter och dricker te med tända ljus och lyssnar på bra musik. Jag njuter, njuter av mina sista timmar som 22. Imorgon fyller jag 23. Jag har bakat en stor marängtårta och två olika sorters kladdkaka, med hjälp av Amanda såklart. Imorgon kommer dem människor som betyder mest hem till mig för att äta tårta. Hur fin är inte den känslan, att ha så många fina männsikor runt sig? Underbart! 

 

I veckan tog jag beslutet för att jobba kvar som brevbärare på Döbelnsgatan fram till januari, då jag förhoppningsvis kommer in på lärarprogrammet här i Stockholm. Det känns helt okej ändå. 

 

Imorgon kommer Malin och Sofie till Sthlm också. Vad mer kan man önska sig på sin födelsedag? 

 

Nåja, nu ska jag gå å sova. 

 

Puss! / C