Jag är vaken och alla andra sover. 
Jag sitter här och funderar på hur allt varit om jag gjort saker annorlunda.
Hur det varit om jag stannat i Luleå över sommaren, valt ett program till hösten som jag verkligen vill läsa och
fortsatt träffa dig!
Jag lämnade Luleå för att jag trodde jag saknade Stockholm mer. Nu vet jag att hemma är allt som vanligt och den
största nyheten var att Konsums öppettider är numera till 21 på kvällarna istället för 20.. 

Jag saknar egentligen inte Luleå som stad.
Däremot saknar jag en person som inte verkar förstå det och jag förstår inte hur han inte kan förstå. 
Vad ska man ta sig till när det blir såhär. Dat var ju fan inte meningen att jag skulle bli kär. För det är det jag tror jag
är. Om man skickar 30 sms om dagligen, tänker på personen, vill veta vad han har för sig och tanken fortfarande
slår en hur det varit om vi skulle ta upp det vi hade. Då har man inte gått vidare och det har inte jag! 
Dumma dumma jag. Varför ska jag alltid få allt att bli kompicerat?

Jag har gjort en sen anmälan till sjuksköterskeprogrammet idag så nu hoppas jag på en reservplats annars blir det 
att tänka om. Stockholm och jobb eller Umeå och plugg! :)

Godnatt, 

Clara