Mitt rum är tömt. Nu står lägenheten tom, det som en gång var mitt hem är nu sålt. Känns som om mitt liv är en bok med korta kapitel och förändringar sker mest hela tiden. Från att ha bott i en villa med en familj på sex personer, till en lägenhet med mamma, till att bo i Jakan med syrran, till ett kollektiv i norrland, till en lägenhet i Kungsängens centrum, ensam. 

Jag vet att jag inte är ensam och att jag har en familj och vänner som finns där men ibland kan jag sakna den där känslan som jag vet att jag inte kommer känna igen. Nämligen att få komma hem till ett hus där hemma verkligen är hemma. Dom som har skilda föräldrar kanske förstår min känsla. 

Igår var jag ledsen och mycket på grund av att jag inte är nöjd med det jag gör. Jag gillar inte mitt jobb och jag är inte nöjd med det jag gör. Jag vill ut och resa eller börja plugga något som verkligen är jag.. måste bara komma på vad det kan vara! Så till hösten blir mitt stora projekt att ordna upp mitt liv. Jag ska göra min lägenhet fin sen hitta ett jobb som jag trivs med och sen ut och resa och komma på vad jag vill plugga. Nu har jag lallat runt i ett år så nu börjar allvaret här.


Egentligen kanske jag inte borde tänka så mycket och bara göra!

Imorgon flyttar jag till min nya lägenhet och jag borde vara nöjd eftersom att det inte alla som får det.
Jag har ett sommarjobb och jag borde vara nöjd eftersom att det är många som går runt utan jobb.

YES! Nu ska jag sluta tänka för den här sommaren ska jag göra till den bästa! :)






Som du sa, det kan vara svårt att bli riktigt nöjd. Det är lätt att fantisera.
Och mina tankar och minnes står mig upp i halsen.
Men mycket vill ha mera.