Sitter och filosoferar efter ett stägningspass på max. Jag kom att tänka på att jag bott exakt 2 månader i Luleå. 2 månader sen jag lämnade  Stockholm, vännerna och familjen och  det vardagliga livet hemma för något helt nytt. När jag tänker efter så är det nog det bästa jag kunnat göra. Jag har växt otroligt mycket under de här månaderna och jag ångrar verkligen inte min flytt. Alla nya männsiskor jag träffat och att få testa på att bo i en annan stad har varit otroligt kul och givande framförallt.

Min tanke  var att bila ner med Alex i juni men hans bil gick inte igenom besiktningen idag så han ska köra ner den till Skåne redan nästa vecka. Nu vet jag inte hur jag ska få hem mina saker.

Jag har börjat fundera på om jag verkligen vill lämna det jag har skaffat mig här uppe? Jag vet inte om jag är redo att stanna? Eller redo att lämna?. Jag vet ingenting.

Hemma i Stockholm väntar jobb till sommaren, men jobb finns här uppe också. Hemma är allt som vanligt och Kungsängen står ju kvar. Ibland önskar jag att någon kunde säga och bestämma hur min framtid ska se ut. Känner mig lite kluven just nu för jag vill hem och träffa alla men samtidigt vara kvar här. Varför ska det vara 100 mil mellan Stockholm och Luleå?

En stor anledning till att jag inte vill lämna norr är att en viss person som gör mig glad finns här uppe men han finns inte hemma i Stockholm. . .


Nog filosoferat!

CLARA<3