Jag ljuger inte... Det här har varit en dag med sjukt mycket känslor. Jag har skrattat, gråtit, varit asförbannad, gråtit lite till och skrattat igen. Åt alla meningslösa problem, nostaliska minnen, minnen jag helst vill glömma, Allt på samma jävla gång... 


Jag blir ledsen när en person som man förväntar sig dyka upp på ens födelsedag inte kommer på grund av en annan person. Kan man inte ha lite överseende? Tydligen inte. Jag är besviken, ledsen och känner att jag typ inte ens orkar bry mig. Saker som hänt för 5 år sen om inte mer bode vara preskiberat.

Jag blev arg på mig själv när jag trodde jag tappat bort nycklarna och åkte fram och tillbaka mellan Kungsängen och Jakan flera gånger, ställt in tårtkalaset och jaa en massa trubbel..

Jag blev ledsen när jag insåg att pappa lämnat extra nycklarna till mäklaren så jag skulle inte få tillgång till lägenheten på en gång...

Skrattade av lättnad när jag hittade nycklarna i bakluckan.. och tack Amanda som stod ut med mitt humör.. tur att man har vänner som känner en så pass bra att mitt humör kan svänga haha!

Det blev tårtkalas trots allt :)


Tack ändå alla som gratulerat med fina sms, glädjande besök och samtal, och häsningar på facebook :)


PUSS!!!

Clara numera 20 år

HE HE