När jag öppnade cykelförrådet imorse för att ta ut Bettan så var hon puttsveck. Med två lås och inlåst så blev hon tagen. Det enda som fanns kvar av henne var det avknippsade hänglåset. Jag må ha suckat och anklagat henne för att hon gnisslade pinsamt högt, skeva däck, inga stötdämpare och att hon hade endast en tempoväxling men faaasen vi hade en fin romans. Dock höll den inte så länge, en vår, två månader.. Nu sitter jag här i mitt studentrum och tänker tillbaka på tiderna, dom snabba tiderna nedför tvistebacken. Ja herregud så fin tid! Men det är över nu, men jag lovar att jag kommer ihåg alla stunder med diiig för du var min Monark! :/





The end.


Clara