Bekännelse

Du sitter där fast, som något jag bär med mig vart jag än går. Det kan inte gå en dag utan att jag tänker på dig. Ibland blir jag arg på mig själv varför jag låter det vara så. Sen kommer jag på att jag aldrig mått så bra som när jag var med dig.  Du har funnits med i ett och ett halvt år och du finns fortfarande kvar även om du inte vill så finns du kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0