Igår var jag med min morfar till ögonkliniken. Han klarar sig inte riktigt på egen hand att ta sig så eftersom jag var ledig så tog jag mig an ansvaret så han kom rätt.

Jag fick mig flera funderare under denna resa till Vällingby ögonklinik. Vi skulle först ta oss med färdtjänst (taxi) till Vällingby. Den var bokad till halv tre. Det tog lite längre tid för morfar att ta på sig jacka, skor och ta sig ner med hissen så vi var 5 min sena. Jag hade ändå gått ner och pratat med taxichauffören att han var på väg och att det tog lite tid. Chauffören var jättearg och sa surt "Hämta honom då! Jag har bråttom". Jag svarade lugnt "det tar lite tid för äldre människor, men nu kommer han". Chauffören tar surt rollatorn och kastar in den i bakluckan och så säger han surt "Han kan inte sitta fram för jag ska hämta upp fler". Men jag struntade i vad han sa, min morfar kan knappt komma in i taxin själv så hur ska han ta sig in i baksätet. Chauffören började tjafsa igen och sa "Jag har väntat för länge, nu är jag sen till nästa person som jag ska plocka upp, vi får inga pengar för att vänta". Tillslut sa jag irriterat ifrån "Men nu fick du vänta i 5 min och det är sånt som händer. Finns inte så mycket att göra åt nu" och min smarta morfar sa "Slå på taxametern innan näsa gång då!".

Jag blir typ rädd hur människor inom serviceyrket kan vara så stressade och otrevliga. Såg han inte att min gamla morfar hade svårt att gå? Jag blev chockad hur han kunde gå på så hårt, jag ville nästan säga att han skulle stanna så kunde vi ta en annan taxi om han nu hade så bråttom. Vi var tvugna att åka värsta omvägen också, då vi skulle släppa av en 10-årig flicka i Häggvik (hon som taxichauffören ville skulle sitta fram istället för min gamla morfar.) Jag bet ihop resten av resan och tänkte att det här skulle aldrig hända om vi bott i Umeå, där väntar chaufförerna 10 min utan taxameter på fulla människor som ska ta sig till krogen!

Sen en annan sak jag började fundera över i väntrummet var hur gamla männsikor pratar och dess samtalsämnen. Det lät ungefär såhär:

Tant1: Ja, mitt hjärta slår i otakt, det känner jag.
Tant2: Jaha, och mitt slår för fort.
från en sak till en annan...

Tant1: Har du sett? Nu har mjölkförpackningarna fått skruvkork.
Tant2: Jaa men det har jag använt länge.
Tant1: Jasså, jaa nu har jag också det.