Det har varit en jobbig senaste veckan. Jag tänker, funderar på varför varför varför. Och när jag tänker sådär extra mycket så slåt jag på Oskar Linnros låt "Det är inte synd om dig" och låtsas som att han sjunger till mig. För det är inte synd om mig. Men jag saknar dig. Och jag vet inte varför jag skriver det i den här bloggen som ingen läser, som inte du läser. Kanske för att du inte borde veta att jag saknar dig. Idag har jag velat ringa upp bara för att få höra din röst, veta att du är okej. Sen så kan jag berätta att jag mår bra, och har bakat Spindelbakelser till kidsen i Vårberg tills imorgon med Emmy och Bella. 

 

Fast nä, jag lägger upp en bild på Instagram istället, och hoppas du tror att jag har det så mycket bättre än dig. 

 

Nåja! 

 

det är inte synd om dig!